onsdag 23 maj 2018

Livsgnista och självmordsförsök

Jag älskar att leva! Faktiskt! Tro det eller ej! Jag gör faktiskt det! Ingen är så tacksam som jag över att jag inte lyckades ta mitt liv i oktober! Ju längre tid det går desto mer livsgnista får jag! Det tycker jag är underbart! Det finns säkert en och annan som tycker det är synd att jag inte lyckades men då får de väl tycka det då! Man kan ju inte tycka om alla! Jag vet iaf att min man och mina barn också är tacksamma för att jag lever! Det är det enda som räknas för mig! 

Men, jag ska inte säga att det är lätt att leva! Jag vill ju inte ljuga! Innan jag försökte ta mitt liv tyckte jag det var mycket lättare att leva, att se glädjen i livet (även fast jag redan innan hade det jobbigt)! Men efter hösten -17 och mitt självmordsförsök har jag känt att det inte längre är en självklarhet att jag ska leva! Det som hände har skadat mig känslomässigt så oerhört mycket! Jag är just nu inte alls säker på att jag någonsin igen kommer att känna att det är självklart att jag ska leva! Jag är inte längre säker på att jag npgonsin igen kommer att känna att jag ÄGER livet! Men, som sagt, livsgnistan blir starkare och starkare! Jag kämpar varje dag med tankar och känslor som jag helst hade velat slippa! De är ju skapade pga några andras egoism och idioti! Men jag gör verkligen vad jag kan för att hitta glädjen och orken att leva varje dag! Men, livet är tyvärr inte längre varken självklart eller lätt för mig! 

Idag har det varit riktigt riktigt varmt! Jag älskar ju sommaren och värmen men det hade varit skönare att ligga i en solstol än att jobba när det är så varmt! Nåja, det blir väl semester nångång i år åxå! 

Dagens selfie: 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar