torsdag 30 mars 2017

Ont - det gör ont!

Hur ska detta någonsin kunna bli bra? Jag förstår inte det! Eller är mitt öde att må dåligt resten av livet? I så fall vill jag inte leva! 

Jag är helt beroende av andra. Min familj framför allt. Utan dem och deras närvaro fungerar jag inte så bra! Jag behöver höra deras röster, deras skratt och höra/se hur de rör sig i min närvaro! Då fokuserar jag på dem och tänker inte så mycket "dumt"! Ont i kroppen har jag ju förstås men tankarna skingras i deras närvaro. Så fort de inte är nära kommer alla "dumma" tankar direkt. Det gör mig rädd, ledsen, arg och förtvivlad. Jag får jättemycket ångest. Just nu känns det som om det är så mitt liv ska vara. Fan! 

Den där medicinen jag stoppar i mig varje dag hjälper mig inte ett enda dugg. Jag har fortfarande jättemycket biverkningar. Jag har tagit den 15 dagar nu. Känns inte alls bra. Jag hade ju hoppats att biverkningarna skulle ha börjat försvinna nu. 

Jag har träffat barnbarnen ett par dagar nu. Det är den allra bästa medicinen för min själ. Men så fort de åkte hem och här blev tyst fick jag ångest, kände mig stressad och fick en massa "dumma" tankar. När själen mår så dåligt tror jag att kroppen per automatik mår ännu sämre också! Jag har liksom inte ork att göra det bästa för kroppens mående! Energin är helt borta! 

Är det så här mitt liv ska vara? Jag önskar att det fanns svar på den frågan! Just nu känns det som om det är så här jag ska leva! Men det vill jag inte! Jag vill må bra! Jag vet bara inte hur jag ska göra för att få må bra varaktigt. Jag önskar att det fanns någon som kunde berätta det för mig! 

Dagens selfie:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar