torsdag 16 mars 2017

Jag är rädd

Idag har jag påbörjat medicinering mot depressionen. Jag har stora förhoppningar på den här medicinen men samtidigt är jag rädd. Rädd för att den inte ska ha någon verkan på mig. Rädd. Rädsla är ett ord som har stämplat mig hårt. Jag är rädd för allt känns det som. Rädd har blivit mitt namn! Det känns ledsamt. Ledsamt är mitt andra namn. Smärta är mitt efternamn! Kärt barn har många namn...jag könner mig inte som ett "kärt barn"! Inte heller som den fula ankungen...den växte ju upp och blev en vacker svan! Det lär aldrig hända mig. Jag är realistisk! Drömma kan jag visst göra. Realistiska tankar. Jag har under den här tiden som jag har varit sjukskriven haft mycket tid till att analysera mig själv. Jag är ganska bra på att analysera. Jag ser ganska klart på mig själv i den situation jag befinner mig. Det känns starkt faktiskt. Jag är väldigt öppen också. Hymlar inte med något. Att måla upp en låtsasvärld utåt så att alla ska tro att jag är rakt igenom positiv, bekymerslös och har ett hallelujaliv ligger inte för mig. Jag tycker nästan lite synd om dem som gör det! Jag ser dem som väldigt svaga och osäkra. Bekräftelse-suktare! Nej, sådan är inte jag och vill heller inte vara. Jag vill inte heller vara så som jag är nu! Jag vill vara "mig själv" igen! 

Kommer jag någonsin att bli "mig själv" igen? Jag undrar det! Jag börjar tänka att det kanske inte spelar så stor roll heller om jag inte blir det! Mitt liv kanske förändras en smula. Det gör väl inget? Så länge jag blir stabil och fungerande kan väl det vara gott nog?! Ja, vi får se hur det blir! Just nu kämpar jag på och försöker ta mig framåt, ur träsket, upp till ytan! 

Jag läste idag några sanna ord: "Man har inte misslyckats förrän man har gett upp!" Så har jag aldrig sett på det förut men det är ju sant! Och jag har inte gett upp ännu. Jag tänker inte misslyckas med att leva!  Livet är MITT! Det är en kamp! Absolut! Men jag tänker fixa det här! 

Dagens selfie: 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar