onsdag 15 mars 2017

Ett rop på hjälp

Att jag inte mår bra är ett faktum. Inte på något sätt! Jag har verkligen ropat på hjälp. Folk i min omgivning som har hört mina rop har peppat mig att orka. Tack! 

Var tillbaka hos läkaren idag. Påtalade att jag vill ha bättre utredning av ryggslutet samt hjälp med psyket. Vidare utredning av ryggslutet blev det inte. Han vidhåller förträngning i SI-leden. Dock blev läkaren mer bekymrad över min psykiska status. Han insåg allvaret och skrev ut medicin mot depressionen. Fortsätter jag att få "dumma" tankar fick jag order om att genast kontakta psykakuten. Det blev även remiss till Smärtrehab. Och naturligtvis blev jag sjukskriven på heltid igen under en månad. Idag verkade han förstå att det inte alls fungerar att jobba ens på 25%! Har jag äntligen nått fram till honom? Vågar jag tro det? Kan jag lita på att han VERKLIGEN förstod? Jag hoppas det! Jag brukar ju inte jubla över att trycka i mig mediciner men nu sätter jag mitt hopp till den medicin läkaren skrev ut. Jag hoppas verkligen att den kan hjälpa mig. 

Imorse ringde de från sonens skola. Han fick plötsligt feber och mådde inte bra! Fick hämta hem honom igen. Det fick bli hemmamys för hans del idag och det får det ju bli imorgon också! De skulle äta fruktsallad idag. Det älskar han och blev så klart ledsen över att missa. Men gulligaste fröknen skickade en burk fruktsallad med honom hem! Lycklig son! 

Även om jag har vansinnigt ont och en trasig själ är jag ändå ganska nöjd med dagen. Dagens selfie:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar