tisdag 14 mars 2017

En vilsen själ

Man kan nog säga att jag har blivit en vilsen själ! 

Jag är för det mesta rädd. För vad? Tankarna! Vill inte tänka. Tankarna skrämmer mig. De talar till mig. Inte på något bra sätt. De skräms. Det är djävulens ord. Ängelns ord kommer också till mig! Tack och lov. 

Djävulen är stark och skyr inga medel. Ängeln är också stark. Ängeln tar inte till våld. Den skyddar istället med sina vingar. 

På sista tiden har psyket fått mycket fokus. Med all rätt tycker jag. Smärtan dör jag i alla fall inte av. Ett trasigt psyke kan däremot leda till döden. Imorgon har jag läkartid. Då ska jag berätta hur jag mår både fysiskt och psykiskt. Jag måste få hjälp! 

Smärtan gör så ont. Äter upp mig. Glupskt. Det känns i varenda muskel. På olika sätt. Det känns som om hela min kropp är ett öppet sår och att jag badar i salt! Kommer läkaren någonsin att kunna förstå? Kan någon enda människa förstå denna smärta? Läkaren har inte på allvar utrett smärtan i ryggslutet. Jag kommer att lräva utredning. Jag måste få veta. Läkaren har inte tagit mina signaler kring depressionen på allvar. Jag ska kräva hjälp! Imorgon är det läkarbesök. 

Jag är värd en chans att leva. På riktigt. Jag vill ha ett liv. Ett fungerande. Psyket är stort. En viktig del. Måste fungera. Jag måste få hjälp. 

Jag känner mig inte trygg. Känns som om jag vill gömma mig för omvärlden. 

Jag har en trygghet. Min man. I hans närhet är jag trygg. Är sedd. Är hörd. Blir tagen på allvar. Han ser signalerna. Han fångar upp mig. Vill ha honom nära. Hela tiden. Vid min sida. Då känner jag mig trygg. 

Jag blir mer och mer osocial. Det tar emot att gå utanför hemmet. Jag blir stressad. Blir orolig. Känner mig otrygg. Det här är inte jag! Det är inte den jag var! Men under det skälvande skalet finns hon. Som är jag. Den jag en gång var. I hemmets trygga vrå kryper hon fram. Tillsammans med familjen. Då är jag trygg. 

Jag har blivit en vilsen själ.
Dagens selfie:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar