torsdag 9 mars 2017

Det sitter en djävul på min axel

Min kropp har fått en jävla hyresgäst: djävulen! Han sitter där på min ena axel och hånflinar åt mig! Skulle någon enda gång den vackra snälla lilla ängeln komma och hälsa på, blir visiten inte långvarig. Genast dyker djävulen upp och sjasar bort min vän, ängeln! 

"Det är inte lönt att du kämpar mer" säger djävulen. Jag blir ledsen. Jag vill ju också leva! Leva ett liv, naturligtvis ett liv anpassat, utefter mina förutsättningar. Men det skulle vara ett helt okej liv. Men nu lever jag inte. Jag bara andas! Djävulen skrattar åt mig. Högt och hånfullt! "En vacker dag vinner jag" vrålar djävulen så högt han kan. Men ännu kämpar jag emot. Men det gör ont. På många sätt. Både i kroppen och själen! De goda orden kommer från min ängel. Min ängel viskar dem i mitt öra, när djävulen för en stund vänder ryggen till! "Jag har ögon i nacken. Jag ser allt" ryter djävulen och min ängel försvinner igen. "Ditt öde är i mina händer. Jag ska knäcka dig. Ingen klarar hur mycket som helst. Du märker det va, att jag är nära att lyclas" väser djävulen med raspig röst. Men så länge min ängel fortsätter att viska goda ord i mitt öra klarar jag mig, tänker jag. Samtidigt tvivlar jag på den tanken. 

Jag är fastkedjad mellan höga bergväggar. Jag kommer ingenstans. Känslan att vilja fly gnager i mig. Djävulen skrattar högt. "Ja, fly du bara! Då vinner jag" säger han. Jag vet att han har rätt. "Jag vinner hur du än gör. Ingen kan rädda dig" säger han och flinar! Jag tror honom. 

Det sitter en djävul på min axel!

Dagens selfie: 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar