söndag 12 mars 2017

Balanserar på en skör tråd

Just nu känns det som om jag balanserar på en skör tråd. Egentligen är den allt för klen. Eller jag för tung! 

Jag tar ett steg i taget. Försöker ta mig fram med lätta steg. Är rädd att tråden ska brista. Håller andan för varje steg jag tar. Vågar inte andas. Tar ett andetag, precis innan jag ska ta mitt nästa steg. Måste andas. För min överlevnad. Djävulen sitter på min axel. Hånflinar när jag vacklar. Han väntar bara på att få putta mig utför kanten! Ängeln smyger fram då och då. Räddar mig när jag vacklar. 

Blir arg. Blir ledsen. Blir rädd. För mina tankar. Vill inte ha dem. Vill inte!!! Känner mig som ett trotsigt barn. Djävulen skriker åt mig att det vill jag visst! Jag kurar ihop mig i ett hörn. Gör mig så liten jag kan. Syns jag inte, så finns jag inte, tänker jag.

För vissa låter kanske detta som en läskig saga. För andra låter det säkert fullt förståeligt. För mig är det verklighet. Det här händer. Inuti mig. I mitt huvud. I min själ. Är jag tokig? Galen? Knäpp? Nej, inget av det. Jag är trött. Utmattad. Energilös. Tom. Ledsen. Rädd.

Dagens selfie visar hur dessa orden ser ut personifierat:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar