lördag 14 april 2018

Psykisk misshandel

Jag tänkte skriva lite mer idag om psykisk misshandel. 

Att bli psykiskt misshandlad av någon som står en så oerhört nära är riktigt svårt. Det är alltid svårt men jag tror att ju närmare relation man har desto svårare upplevs situationen! 

Den kyla jag möttes med var något av det värsta jag har varit med om. Jag behandlades som om jag vore osynlig. Som om jag inte fanns. Jag ignorerades fullständigt. Och de kalla, nedlåtande blickarna som signalerade fullständig avsmak gentemot mig...fy fan vad de gjorde ont! Att bli tittad på som om man vore äcklig, avskyvärd, ful, svider i själen. Och alla hårda ord. Det sas inte ett enda positivt ord om och/eller till mig. Allt jag gjorde var fel. Allt jag sa var fel. Hela jag var fel! Det liksom letades fel på mig och minsta lilla var naturligtvis viktigt att belysa! 

När jag konfronterade min närstående med dennes djupaste hemlighet blev jag skrattad åt. Fick höra att det bara utspelades i mitt eget huvud. Det var rena fantasier. Mina påhitt. Inte sant. Jag blev bemött med en massa nedlåtande ord och hårda aggressiva toner. Jag tog fram bevis och ändå fortsatte min närstående att förneka allt! Jag bokstavligt talat radade upp bevisen mitt framför näsan på min närstående och ändå fortsatte förnekandet. Fortfarande propsade man på att det bara var mina fantasier och att jag var paranoid! Jag var helt enkelt inte klok! 

Men bubblan gick inte att hålla! Mer och mer kom fram. Men några åtgärder för att rädda vår relation ville inte vidtas från min närståendes sida. Samtidigt ville inte min närstående släppa mig trots att jag var beredd att avsluta vår relation. Men min närstående ville både ha kakan och äta den. Det var otänkbart för mig. Hånet och nedvärderandet fortsatte. En dag orkade jag inte mer och den 17 oktober försökte jag ta mitt liv. (Mer om den 17 oktober kommer i ett annat inlägg någon annan dag)

Det är svårt att i text förklara hur knäckande denna behandling var. Jag har aldrig i mitt liv upplevt något värre! Det värsta är ändå att all denna psykiska misshandel kom från just DEN personen! Den personen som jag ALDRIG någonsin trodde skulle skada mig medvetet! Men, nu blev det så! 

Jag är iaf tacksam för att vår relation gick att rädda och att den idag är mycket starkare än den någonsin har varit! Vi har fått proffessionell hjälp var och en och vi har gemensamt jobbat mycket med vår relation! Att min närstående var sjuk har jag förstått. Har fått hjälp att förstå det. Det kan benämnas som ett psykosliknande tillstånd som gjorde att min närstående gjorde och sa saker som var helt tvärtemot det personen egentligen tyckte, tänkte, kände och ville. Lite svårt att förklara! 

Folk i vår omgivning har väldigt svårt att förstå varför vi fortfarande har en relation och hur den kan vara starkare än någonsin. Men, det gör oss inget! Ingen annan behöver/måste förstå! 

Dagens selfie:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar