torsdag 6 april 2017

Ett avbrott för livets skull!

För att orka leva vidare...eller åtminstone fortsätta andas...behövde jag ett avbrott i vardagen! Jag och mannen åkte till Manchester och gick på fotboll. Detta avbrottet var helt nödvändigt för min del - för oss som familj! 

Jag var helt enkelt tvungen att släppa alla "måsten" för några dagar. De här dagarna i Manchester var det underbart att få umgås med min man dygnets alla timmar. Att få känna tryggheten. Förvisso saknade jag barnen jättemycket. Mannen och jag har ätit och druckit gott. Vi besökte även ett jättestort shoppingcentrum som heter "Trafford Centre"! Vi gick på fotbollsmuseum och en dag åkte vi till "Old Trafford" och tittade på en match. Vi såg Manchester United vs Everton. Zlatan spelade. Famtastiska dagar som jag verkligen behövde för att kunna överleva! 

Mitt mående då? Ont, ont och ont! Både i kropp och själ. Jag fick lite panikångest när vi var på shoppingcentrat. Det var för mycket folk som irrade omkring åt alla håll och för hög ljudnivå. När folk pratade blev det bara en massa "surr". Det blev för mycket för mig. De dumma tankarna, eller egentligen är det nog mer känslor, finns inom mig hela tiden. Jag blir inte av med dem. Ändå försöker jag fokusera på det som är bra och positivt. Det jag känner är en fullständig panik och det känns som om kroppen slits sönder. Det går liksom inte att förklara var det gör ont...bara att det gör det! Det känns som om det enda som kan hjälpa är att dö! Det är svårt att förklara för den som inte själv varit i den här situationen. Jag önskar det fanns någon som kunde förstå mig! Förstå vad jag känner! 

Direkt när jag vaknade imorse kom ångesten över att vara tillbaka i vardagen. Problemen kring att hitta en ny fungerande sysselsättning som jag ska få ihop med vardagen finns ju kvar! De löser sig inte själv och det är ju här jag är beroende av andra! Och jag vet inte vem "andra" är! Det skapar massor av panik, ångest och oro. 

Dagens selfie är ingen bild på mig utan ett kollage av bilder från Manchester:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar